titulerad »historie- och stillebensmålare». Dessutom
talade man om en gammal »konduktör» vid namn
Westerling, hvilken tyckes ha varit teckningslärare
men som jag aldrig såg.
Redan som skolgosse besökte jag museum ganska ofta och blef förtrolig med konstverken samt erinrar mig ännu huru de voro placerade.
Hofintendenten Röök bjöd mer än en gång på soaré i museum, då i synnerhet skulpturafdelningen, s. k. stenmuseum, festligt eklärerades, hvilket dock slutligen förbjöds af öfverintendenten Anckarsvärd. Vid den sista af dessa soaréer hade Röök anordnat en lefvande tafla, på hvilken mamsell Mosander, professorns dotter, satt som ängel vid madonnans fötter, och fröknarna Pontin som två nunnor med facklor belyste det hela. För öfrigt gick Röök själf omkring med en fackla och lyste på konstverken under det Isidor Dannström sjöng en af honom tonsatt sång med ord af kanslirådet Wetterstedt. Därpå bjöd Röök på supé, och smörgåsar serverades på Endymion. Det hela slutade med en liflig vals mellan skulpturgrupperna.
Så gick det till i museum under Rööks tid, men öfverintendenten tyckte ej om det och därför måste dessa museisoaréer upphöra.
⁎
Akademien för de fria konsterna gaf på den tiden icke undervisning i målning. Ville man inhämta kännedom i den konstgrenen, måste man vända sig till någon enskild lärare. En sådan var
