landskapsmålaren Teodor (kallad Tore) Billing, som
bodde i det hus, i hörnet af Nybrogatan och
Riddaregatan, som sextio år förut bebotts af
Schröderheim och på 1850-talet ägdes och beboddes af
grefvinnan Tawast, född Barck, sedan af
statsministern, frih. Louis de Geer och slutligen blef
öfverstekammarjunkaren, frih. G. Åkerhielms egendom
och bostad, således i hundra år ett hemvist för
personer med litterära och konstnärliga intressen.
För femtio år sedan bodde ett ungt konstnärspar på vinden, åt Riddaregatan till. Mannen var en omtyckt målare, hustrun en firad operasångerska, men som redan vid mycket unga år dragit sig tillbaka från scenen. Tore och Elma Billing (född Ström) ägde ett älskvärdt och lyckligt konstnärshem, där på lediga stunder talades om målarkonst och idkades musik bland glada vänner. På arbetsstunderna var målarkonsten ensam rådande, och där utbildades ganska många såväl dilettanter som mera konstnärligt utrustade personer [1].
Men Edvard Bergh föreslog mig att tillsammans med honom hyra en atelier i Brunkebergs hotell. Förslaget antogs, och hösten 1852 drogo vi in i den konstverkstad som kanske ännu finns till fyra trappor upp, högra uppgången, och inom sig hyst många målare undan för undan. Brunkebergs hotell var för femtio år sedan befolkadt af idel konstidkare, såsom Edvard Bergh, Carl Staaff, Uno Troili (Trolle kallad), Anton Berndes m. fl.,
- ↑ Se Tidsbilder, af Claës Lundin. Stockholm 1895.
