nog icke, men han bemöttes både artigt och hjärtligt,
och i det stockholmska sällskapslifvet var han en
gärna sedd gäst. Han umgicks med diplomatiska
kåren och var ett af de »lejon» på hvilka Sveriges
hufvudstad ofta haft god tillgång. År 1844 lämnade
han likväl Stockholm och uppträdde sedan i flere år
på italienska operan i London, där Isidor Dannström
träffade honom 1852.
Tio år efter Bellettis ankomst till Stockholm anlände en italiensk operatrupp under ledning af Vincenzo Galli, hvilken var begåfvad med ovanligt stark basröst. Truppen uppträdde på Mindre teatern under någon tid 1848 samt sedan på kungl. operan hösten samma år. Bland truppens medlemmar befunno sig tenorerna Francesco Ciaffei och Ettore Caggiati, af hvilka i synnerhet den först nämnde var en god sångare, men barytonen Luigi Della Santa var dock truppens bästa kraft. Han hade redan vid nitton års ålder uppträdt på en italiensk teater, sedan sjungit i Grekland och åter låtit höra sig i sitt fädernesland samt år 1847, vid tjugufyra års ålder, tagit anställning vid Vincenzo Gallis sällskap, som då gaf föreställningar i Köbenhavn, och med detta kommit till Stockholm. Här väckte han uppseende både som förträfflig sångare och som fin och älskvärd personlighet.
När Gallis trupp, på sommaren 1849, lämnade Stockholm, stannade Della Santa kvar och antogs från och med spelårets början 1850 till »aktör och sångare» vid kungl. operan, där han sjöng i tre år och oaktadt sitt främlingsskap eller kanske understödd af detta, hvilket ofta varit af ej ringa inflytande i