Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
274
I TEATERSALONGEN.


premièredansösen S. M. Daguin, infödd parisiska, hvilken debuterade på kungl. teatern redan 1815, då fjorton år, men ännu på 1850-talet var samma intagande danskonstnärinna som ett par årtionden förut, på samma gång hon var utmärkt lärarinna för teaterns balettelever.

Utmärkt s. k. groteskdansör var den äfven som skådespelare framstående P. J. W. Pettersson, hvilken också var stor myntkännare och biträdande tjänsteman vid kungl. myntkabinettet. Han var t. f. balettmästare under flere år, men dog redan 1854, vid fyrtio års ålder. Framstående inom balettområdet på 1850-talet voro också mamsellerna Ch. Norberg, gift med kamrer Törner 1853, och J. G. Gillberg, gift med skådespelaren C. G. Sundberg 1851, bägge elever af Aug. Bournonville.

Manliga balettartister ha icke varit många vid stockholmsscenen. Lysande undantag voro på 1850-talet den nyss nämnde myntkännaren och äfven premierdansören Theodor Marckhl, kallad Théodore, som, född i Wien, hade utbildats af A. Fuchs, kallad Alexandre, hvilken uppträdde här på 1840-talet och sedan hade anställning i Paris. Manlig dansör af värde var ock dansken S. H. Lund, som 1856 blef balettmästare här och 1862 gifte sig med den behagliga och talangfulla dansösen H. M. Lind, hvars teaterverksamhet dock tillhör senare tid.

En man med scenisk verksamhet både före, under och efter 1850-talet var balettmästaren A. Selinder, en bland de mest bekanta stockholmsfigurer, hvilken vinnlade sig äfven om sällskapsdansen och i Sverige införde française’n, som han här utbytte