mot den förut allmänt brukliga kadriljen, då han
1839 återkom efter en resa till Paris, hvilken han
företagit i sällskap med Emilie Högqvist och hennes
oegennyttige vän, notarien F. af Wannqvist.
Selinder var ock den förste som på svensk scen införde de äkta svenska folkdanserna. Hans Barnteater, sedan kallad Elevteatern, i Davidsons Norra paviljon var mycket omtyckt på sin tid, och ej mindre bifall erhöll Ladugårdslandsteatern, då denna, år 1854 anlagd, och efter att under 1850-talet haft många olika styresmän, i början af 1860-talet innehades af Selinder. Som balettmästare vid kungl. teatern afgick han redan 1856 och öfverlämnade sig sedan under ett par årtionden åt enskild verksamhet. Han afled 1876. Birger Schöldström har, i kalendern Nornan för år 1902, lämnat en intressant skildring af Selinders verksamhet.
⁎
Enskilda teatrar funnos ock i början af 1850-talet. Den äldsta var, under somrarne, Djurgårdsteatern, som då styrdes af Pierre Deland, och där han själf jämte Knut Almlöf och fru Deland samt Betty Deland, Pierres hustru och dotter, den senare år 1857 gift med Knut Almlöf, gingo i spetsen för en god trupp. Orkesteranföraren var J. W. Söderman, August Södermans far. Teatern var en i alla afseenden hederlig skådebana.
I teatern på Mosebacke och dess efterträdare Södra teatern verkade J. W. Weselius dels ensam styresman, dels i förening med R. G. Broman, och
