efter det Weselius aflidit år 1855 sköttes teatern af
hans änka som gifte sig med C. J. L. Zetterholm,
hvilken förut varit anställd vid Mindre teatern och
öfvertog Södra teatern 1857. Alla de nämnda voro
talangfulla skådespelare och lika insiktsfulla som
redbara styresmän.
Vid Stjernströms teatersällskap som, innan det slog sig ned på Mindre teatern, spelade, som redan nämnts, ett par månader 1851 på Humlegårdsteatern och tre månader 1853 i De la Croix’ salong, funnos, utom direktören själf, så förträfflige skådespelare som W. Åhman, C. Pousette, C. Lagerqvist, fru J. Lagerqvist, W. Nyfors m. fl. När därtill lägges, att O. Andersson ledde den lilla teatern i Humlegården i ej mindre än nio år, räknade från sommaren 1852, kan man inse, att Stockholms teaternöjen på den tiden icke voro att förakta. I förhållande till folkmängden voro de också ganska talrika, till och med talrikare än femtio år därefter.
⁎
Till fullständigande af hvad här ofvan nämnts om inhemska teaterförfattare som då läto oss hoppas på en blomstrande svensk dramatik torde böra erinras om Constans Pontins historiska skådespel Agda i fem akter, som uppfördes i början af 1850 på kungl. teatern, då titelrollen spelades af Aurora Strandberg, Olof Strandbergs första hustru, hvilken afled på sommaren samma år. Stycket bedömdes olika. Philip Meyer, hvilken här efteråt omnämnes, förklarade, att Pontin icke vore tänkare eller skald, utan en spekulant i dramatik.