gamle bokhökarens, lilla skrubb i Stora
Gråmunkegränd. Att februarirevolutionen sedan icke var utan
inflytande på dessa skånska radikaler är obestridligt,
men det var icke den som gaf uppslaget.
I Stockholm öppnade Borg och Persson en skola i n:o 3 Odensgränd (nu Brunkebergsgatan). Undervisningen var otvifvelaktigt byggd på en grund som skulle vara frisinnad, men slog öfver till radikalism, och förtroendet, som i början visat sig ganska rikligt från föräldrars och målsmäns sida, kunde icke bibehållas. Skolan måste, efter icke synnerligt lång verksamhetstid, först inskränkas och sedan upphöra. Borg motarbetades från många håll och gaf väl äfven i åtskilligt giltig anledning till obenägenhet. Men en ärlig man var han. Det måste den som i grund och botten kände honom sanningsenligt erkänna.
Hans radikalism hade sannolikt ej heller gått så långt, om han icke retats af oförsonliga motståndare. »Förryckt» benämndes han af somliga. Andra nöjde sig icke med mindre än »niding». Han var ingendera, men han var kanske alltför hänsynslös, då det gällde att blotta hvad han ansåg dåligt och att taga den tillbakasatta och lidande i försvar. Han hade kanske gjort mera nytta åt den sak för hvilken han kämpade, om han uppträdt fogligare. Detta ansåg han dock icke öfverensstämmande med en ärlig kämpes uppgift, och så skaffade han sig en mängd fiender, hvilka ingalunda mot honom använde bättre vapen än hans egna. Smädelsen och hånlöjet voro dessa motståndares mest brukade redskap.
Fredrik Borg var född i Landskrona 1824 och
