Det var ungdomen som skulle göra det. Själf
var Götrek icke ung, men han förstod att uppfatta
ungdomens betydelse och omgaf sig därför med idel
unge män, alldeles okända och intet förmående.
Bland de unga var det några som redan förut känt
sig dragna till de kommunistiska lärorna. Det var
några hyggliga handtverksgesäller som nyligen
kommit hem från Paris, där de vistats längre tid för att
fullkomna sig i sina yrken och varit föremål för den
kommunistiska »propaganda» som Cabet satt i gång.
Götrek gjorde dem till stammen i den trupp han
började bilda och som enligt hvad han hoppades,
skulle växa till millioner.
Man kom så tyst och beskedligt, när man skulle samlas hos makarne Götrek för att skapa om samhället, men man smög sig ingalunda dit. Där funnos inga ceremonier, intet hemlighetsfullt, och dörren hölls aldrig stängd. Hela världen var välkommen, och Götrek önskade, att polisen skulle infinna sig, på det han måtte värfva alla poliskonstaplar till kommunister. Men ingen polis visade sig.
De flesta i sällskapet voro oberoende arbetare. Den insiktsfullaste var en liten, fin skräddargesäll, känd för stor skicklighet i sitt yrke, i hvilket han fullkomnat sig under flere års vistelse i Paris. Han var vänlig, hjälpsam och förekommande mot alla, vare sig kommunister eller andra. Efter att ha blifvit mästare, hedrades han med enskilda och offentliga förtroendeuppdrag i det samhälle han i sin ungdom önskade grundligt omstöpa, och ännu på sin höga ålderdom anses han som en af Stockholms mest framstående yrkesmän och aktningsvärdaste medborgare.
