»Men familjen?» frågade någon litet tveksam.
»Skall naturligtvis bibehållas», upplyste Götrek.
»Herrarne äro allt för älskvärda!» hördes gumman Götreks röst från det inre rummet. Tonens utrop lät något gäckande.
Familjen skulle således bibehållas, men allt annat bli gemensamt. Och när skulle detta taga sin början? Då man hunnit omvända alla till kommunismen.
»Det går kanske icke så snart», medgaf Götrek, »men det är det enda säkra.» Man skulle omvända konservativa och liberala, hvilka senare ansågos vara ej en bit bättre än de förra, kristna, judar och socialister. Sekten kände sig stark att eröfra världen, icke genast och ingalunda med krut och bajonetter, men så småningom och endast på öfvertygelsens väg. Det vore visst en lång väg, men man hade tid på sig, tyckte man. Under den tiden skulle man fortfarande vara en laglydig medlem af det gamla samhället, arbeta i sitt anletes svett och för den lika knappa som förhatliga penningen slita ondt.
Men med propagandan gick det icke fort. Människorna i det gamla Stockholm hade på den tiden icke sinne för annat än representationsreformen. Götrek hade visserligen kanaler till en och annan betydande person, t. ex. Lars Hierta, men denne tycktes icke vilja taga saken på fullt allvar. Hierta var artig och vänlig, när kommunisterna kommo för att omvända honom, men han ville icke offra en enda million på ett kommunistiskt rön. Denna
