försiktighet ansågs af Götrek ganska lumpen, men
»lärans sanning» skulle nog bryta sin egen väg.
Så kom underrättelsen om februarirevolutionen, ett obetydligt upplopp, trodde man i början, och de fromma kommunisterna hos fader Götrek voro ej värre omstörtningsmän, än att de hoppades, att deras meningsfränder i Paris icke måtte ha deltagit i några gatustrider. När man fick veta, att republiken vore utropad i Frankrike och att Cabet inställt sin tillämnade utflyttning till Amerika, där han skulle grunda ett fullt kommunistiskt samhälle, uttryckte Götrek och hans vänner den förhoppning, att fransmännen nu skulle få tillfälle att redan i gamla världen upprätta en kommunistisk mönsterstat. Man läste ännu några kapitel i Cabets heliga bok Resan i Ikarien och satt tåligt bidande.
⁎
I de stockholmska marsoroligheterna togo de kommunistiska svärmarne ingen del, men polisen, som förgäfves spanat efter upphofsmännen, trodde sig nu ha upptäckt själfva »revolutionshärden» och beslöt att krossa hydran. Poliskonstaplar uppställdes på Järntorget, och andra bevakade ingången från Prästgatsbacken, under det en tillräcklig styrka sträfvade uppför de tre trapporna för att knipa cheferna.
Till sin stora öfverraskning fann man blott gumman och gubben Götrek i fullt hvardagslag.
»Herrarne äro mycket välkomna», sade den fruktade revolutionshöfdingen och bad polismännen sitta ned, på det han måtte göra dem förtrogna med
