förtjusning hans Angelika och fröjdade oss åt hans och
C. J. Bergmans kalender Linnea Borealis, men något
omedelbart inflytande på det unga släktet hade ingen
af dem. Nybom hade vi glömt kvar i Uppsala eller
på de diktarfärder han företog i landsorten.
Braun såg man till någon gång, men ej synnerligt ofta. Han bodde på Lidingön, och när han kom till staden, var det i synnerhet för att festa tillsammans med bokhandlaren och bokauktionsföreståndaren Brudin, i hvars bokhandel, Isbergs gamla i hörnet af Storkyrkobrinken och Stadssmedjegatan, vännerna då samlades innan scenen förlades till någon källare i grannskapet. Brauns skaldskap skänkte oss mången glad stund, ehuru vi visst icke satte dess estetiska värde synnerligen högt. Mest roades de unga af hans skämt med Böttiger, ehuru vi för öfrigt brydde oss föga om denne.
Skaldens egen person funno vi gammal, då vi sågo honom vid Brudins arm. Han var dock 1851 icke mera än trettioåtta år.
Kjellman-Göranson visade sig endast då och då i Stockholm, men var under de åren först komminister och sedan kyrkoherde i Åkers och Dalby församlingar i Uppsalatrakten, och därifrån skickade han sina Svenska lynnen och småäfventyr m. m.
Ännu vid 1850—51 årens riksdag syntes G. H. Mellin, som då var kanslist i prästeståndet. År 1848 hade han som regementspastor följt svenska expeditionen till Fyen, och det märkvärdigaste därvid tycktes vara, att han kom hem med mustascher, hvilket betraktades som föga prästerligt. Han rakade också snart af dem och återvände, hette det, till ett
