»värdigare och mera prästerligt utseende». År 1852
befordrades han till kyrkoherde i Norra Wram och
Bjur i Skåne, hvarefter han ej skref mycket och
tycktes vara nästan glömd i Stockholm. Han lefde
dock ända till 1876.
Onkel Adam syntes sällan i Stockholm. Något oftare infann sig Ridderstad, men Orvar Odd hade alldeles försvunnit från vår hufvudstad och sedan 1844 slagit sig ned i Helsingborg och Köbenhavn. Crusenstolpe hade redan på 1840-talet fullbordat sina stora s. k. historiska eller historiskt romantiska berättelser och ägnade sig i början och fortgången af det årtionde jag här omnämner synnerligen åt tidningsskrifning och flygskriften Ställningar och förhållanden samt verkade, såsom här redan anförts, i egenskap af skrifkunnig vän till riksdagsmännen i bondeståndet.
⁎
På källare, kaféer och i allmänhet där mycket folk kom tillstädes syntes en högväxt ung man, mycket mörklagd och af ett utseende som måste väcka uppmärksamhet. Det var Herman Bjursten, romanförfattaren och skalden, som 1851 gifvit ut Ödets lek och under tre följande år offentliggjorde en roman om året, en mångskrifvande man, som strödde ut böcker och uppsatser i mångfaldiga riktningar och likväl hann med en ganska omfattande lärarverksamhet samt alltid syntes i glada lag, ägde en stor krets af vänner eller åtminstone bekanta, än beundrad, än klandrad, ofta föremål för skämt och begabberi, men alltid mottagen med öppna armar.
