alla afseenden god, men korrekturet på de ark
författaren efter sin återkomst själf läste var förskräckligt
att skåda med en mängd ändringar, nedskrifna härs
och tvärs, öfver och under, än på marginalen, än
midt i meningarna.
Med början af 1851 var Sonen af Söder och Nord färdig. Förordet var dagtecknadt Paris den 20 januari nämnda år. På sommaren for Blanche till England, men återvände till Paris och skref därifrån det märkliga bref som infördes i Aftonbladet och ruskade upp landsmännen ur den domning, som orsakat det futtigaste deltagande i den stora världsutställningen i Sydenham, Englands första världsutställning.
Samma år återkom Blanche till Stockholm, men for ånyo till Paris, då i sällskap med sin far kyrkoherden Bergwall, hvilken var sjuk och i Paris afled, hvarpå Blanche definitivt återvände till Stockholm och tills vidare tog sin bostad i det vid hörnet af Ladugårdslandstorg och Storgatan då belägna Ladugårdslands kyrkoherdehus, men snart öfverflyttade till Malmgården. Där hade han bott långt förut, ehuru icke som ägare. Denne var Bergwall, hvilken till den icke legitime sonen lämnade egendomen till begagnande, hvarför Blanche bodde där redan 1842 och flere näst följande år, med undantag af nyssnämnda tid i kyrkoherdehuset. Genom af Bergwall upprättadt testamente blef Blanche ägare till Malmgården, adress n:o 9 i hörnet af Tull- och Kvarngatorna, och bodde där sedan ända till sin död.
Man har mycket talat om det »gladt brusande» lifvet på Malmgården, och det är ju möjligt, att det
