utbetalas i förskott innan ännu en enda rad af
manuskriptet vore öfverlämnad till förläggaren. Affären
ansågs synnerligt fördelaktig för författaren, men
boken upptager, åtminstone i den på Albert Bonniers
förlag år 1891 utkomna fjärde upplagan, ej mindre
än nära 600 sidor och efter den sidberäkningen
samt ark på 16 sidor skulle arfvodet ej ha varit
högre än femtiosex riksdaler riksgäld eller kronor
per ark. Detta var nog icke så högt ens för den
tiden, då man vet, att Fredrika Bremer och Emilie
Carlén uppburo mycket högre arfvoden.
Då L. G. Rylander, som innehade den ena af basarens å Norrbro två boklådor, år 1851 öfverlämnade den till P. A. Huldberg, följde förlagsartiklarne äfven med.
L. G. Rylander hade sedan musik- och konsthandel i n:o 8 Malmtorgsgatan, där firman Abr. Lundqvist fortfarande har sin försäljning, men Rylander blef också tapetfabrikör samt öfvertog, tillsammans med A. W. Sundstedt, Beckmans bayerska bryggeri vid Stora Badstugatan på Norr.
Då Blanche på hösten 1850 reste till Paris första gången, hade han afslutat alla sina romaner, med undantag af Sonen af Söder och Nord, som han skref i världsstaden och skickade hem kapitel efter kapitel. Hans svåger, kontorsskrifvaren i Rikets ständers bank, v. häradshöfdingen C. J. Carlstedt, var författarens ombud och mottog manuskriptet samt lämnade det till tryckeriet, hvarvid kamraterna i bankens sedelkontor, där Carlstedt då tjänstgjorde, voro ytterst förtjusta, i fall de fingo tillåtelse att kasta en blick på Blanches fina och prydliga handstil. Stilen var i
