för topografiska kåren samt, ett årtionde efter att
han kastade sig in på tidningsområdet, generalmajor.
Dessutom hade han långt förut skrifvit i tidningarna,
synnerligen i Post- och inrikes.
Till den tidens betydande publicister, bland hvilka första rummet måste tillerkännas L. J. Hierta, hörde också Wilhelm Fredrik Dalman, riddarhuskanslist och enskild sakförare, men förnämligast redaktör af Dagligt Allehanda och den därmed förenade, på J. A. Walldéns förlag utgifna Aftonposten, som dock upphörde redan 1850, då äfven Dagligt Allehanda försåldes. Nämnda tidning hade redan några år förut öfvergått i andra händer och utgafs af Elof Lindman till i februari 1849, då Lindman öfvergaf Sverige, och Dalman fann sig nödsakad att återtaga redaktionen. Men 1850 lämnade han oåterkalleligt Dagligt Allehanda, som då försåldes till ägarne af tidningen Bore, hvilken dock efter ett par år upphörde.
⁎
Någon synnerligt stor skillnad mellan sällskapslifvet på 1830- och 1850-talet fanns väl icke. Man roade sig rätt tappert under dessa årtionden, liksom under det mellanliggande 1840-talet. Vanligtvis invigdes året med den stora bal, som Stockholms borgerskap gaf på börsen. År 1850 var den balen särdeles lysande och den kungliga familjen hade ej underlåtit att infinna sig. Det sades, att deltagarnes antal skall ha uppgått till nära 800. Toaletterna voro både dyrbara och smakfulla, ej minst de som utmärkte »Skeppsbroadelns» damer. Men man
