med hvilken sistnämnde jag var gymnasiekamrat,
innehade egendomen sedan i flere årtionden, men
gjorde föga för dess underhållande.
Midt emot den Enanderska egendomen låg ett litet gulmåladt trähus, som innehöll Barnhuskällaren, ett mycket besökt värdshus, men som nedbrann 1844. Den s. k. stora Barnhusgården var icke densamma som den inom inrättningen då och långt därefter befintliga gårdsplatsen, utan upptog det område, där Trädgårdsföreningens park sedan uppstod och där Wilhelm Davidson anordnade sina Concerts à la Musard i fria luften samt där Norra latinläroverkets palats nu reser sig.
Vägen gick sedan mellan Stora barnhuset på ena sidan och Vetenskapsakademiens ej långt förut från Stora Nygatan flyttade hem i det af Abraham Westman Lorentsson i början af 1800-talet uppförda stora huset.
Om denne Westman, den bekante »bryggarekungen», berättades ännu på 1830-talet många anekdoter, liksom om »Nymanskan», den rika och myndiga bryggareänkan, också af Westmanska släkten, ehuru hon hade dött redan 1795, och Abraham Lorentsson 1802. Nymanskan hade, åtminstone under sista årtiondet af sin lefnad, ett stort bryggeri i hörnet af n. v. Adolf Fredriks kyrkogata och Holländaregatan.
Vidare mot norr stretade man uppför den då illa bebyggda och dåligt stenlagda Kungsbacken, öfverskred Tre Backar-långgatan, på hvars högsta punkt, där Tegnérlunden nu fröjdar ögat, ett par gamla väderkvarnar ständigt gnisslade, passerade förbi ett långt och
