lågt trähus, där en Probst sålde rep och andra
sejlarevaror samt kom så till Spökslottet, den gamla
Düben’ska, sedan Knigge’ska egendomen, hvars af
ett högt järnstaket inneslutna gård betraktades med
viss fruktan och som ännu måste åtminstone
tilldraga sig uppmärksamhet som en vacker och
intressant egendom.
Icke med fruktan, men med vördnad såg man upp till »Stjärnkikeriet», som observatorium då kallades på folkspråket, och mellan observatoriibacken och mynningen af Parisgatan, där en obäkligt stor och ful tobakslada hade sin plats, beträdde man Norrtullsgatan. Denna var tätt kantad med värdshus, färskölsförsäljningar och våffelbruk.
Där lågo Mon Bijou, ditflyttadt från Kungsbacken, och Tre Liljor m. fl. under 1830-talet och ett par, tre årtionden därefter mycket besökta utvärdshus. Norrtullsgatan var redan då prydd med träd ända till tullen, och bakom denna allé sträckte sig på bägge sidor trädgårdar och tobaksland.
Hela den nuvarande Vasastaden var landsbygd, och från Norrtullsgatan gick Karlbergs allé ända bortåt »krigsakademien», hvars elever man på deras fristunder mötte så väl i denna allé som på Rörstrandsgatan (nu Wallingatan), hvilken var bebyggd med torftiga kojor, med undantag af de tomter som upptogos af Smedjegården och Spinnhuset.
Krigsskolans elever voro till större delen unga gossar, ända från tretton år, och de yngsta sågo ganska putslustiga ut i sina små frackar med röda uppslag och höga, med kokard och plym prydda cylinderhattar.
⁎
