Nuvarande södra delen af Kungsträdgården,
Karl XII:s torg, var då en öde tomt, den plats på
hvilken Kungl. Dramatiska teatern i gamla De la
Gardieska palatset, det präktiga Makalös, hade lockat
hufvudstadens teatervänner, till dess den olyckliga
eldsvådan på aftonen den 24 november 1825 lade
palatset i aska. Ännu tio år därefter och väl senare
talades mycket om »dramatiskans» brand. Man
talade också om Fersens mord, hvilket ägt rum
femton år före branden. Ej heller hade man glömt
mordet på Gustaf III, men om revolutionen 1809
förspordes däremot nästan ingenting.
⁎
Det var måhända färskölet och gräddvåfflorna vid Nortullsgatan som verkade, att jag med större glädje deltog i lustvandringar åt det hållet än åt Stockholms södra trakter. Norrmalm ansågs också vara finare och gladare än Södermalm, och det var endast ett par små trädgårdar, den ena vid östra änden af Katarina Högbergsgata, den andra vid Tjärhofsgatan, som försonade mig med »Söder», ty de trädgårdarne voro rika på bär, och gästfriheten vid bärbuskarne var obegränsad. Buskarne vid Tjärhofsgatan äro för länge sedan försvunna, men ännu hösten 1901 fanns åtminstone en återstod af den lilla trädgården vid Högbergsgatan, och det gamla trähuset, minst ett par århundraden gammalt, stod då ännu kvar, vittnande utan och innan om det forna stockholmsfolkets tarflighet och förnöjsamhet. På sommaren 1902 försvann dock det gamla vittnet
