Öfver allt fann man trädgårdar, och de gamla
kvarteren benämndes mest efter fruktträd. Långt fram
på Handtverkaregatan gick en gränd ned till Jaktvarfvet,
egentligen »Hofjaktvarfvet», hvilket ända från Karl
XI:s tid begagnades för hofvets räkning.
Handtverkaregatan tog slut nedanför Kartagos backe, en bland de högsta och brantaste i Stockholm. Ofvanför den backen låg nya Kungsholmstull. Bortom denna sträckte sig Stadshagen, en illa beryktad trakt.
Utom vägen öfver Nya Kungsholmsbron hade holmen en äldre förbindelseled med Norrmalm, nämligen Gamla Kungsholmsbron, som hade sitt landfäste midt framför Sjöbergs sprutfabrik, vid hörnet af Stora Kungsholmsgatan. Vid denna låg det bekanta värdshuset Mäster Anders, mycket bekant, men icke så ansedt som Piperska Muren.
⁎
Ladugårdslandet var obestridligen en lifligare stadsdel än Kungsholmen, men orsaken därtill låg förnämligast i garnisonsregementenas tillvaro på »Larslande», som stadsdelens benämning var på äkta stockholmska. Militären satte lif i för öfrigt föga lifliga kvarter.
Kom man från Stan och icke begagnade sig af sjötransport, togs vägen öfver Nybron, hvilken dock ej var nyare än från förra hälften af 1600-talet. Den låg mellan Ladugårdslandsviken och Katthafvet samt förband Arsenalsgatan med Nybrogatan. Katthafvet begränsades på sin norra sida af Packartorget (nu
