och som fruktade, att bron skulle göra deras rodd
öfverflödig. Slutligen togos järnjättarne bort, och
roddargummorna fingo knoga oantastade ända till dess
ångsluparne drefvo dem från strömmen.
Namnet Röda bodarne, som platsen ännu innehar, härledde sig från de ursprungligen rödmålade, men, så långt tillbaka jag minnes, i grågul smutston framstående magasin och uthus som lutade sig mot Keijserska husets södra sida. Nämnda hus tillhörde grosshandlaren G. T. Keijser, men var byggdt af dennes far, lärftskrämaren och stadsmajoren Abr. Keijser d. ä.
Därifrån fortsatte man öfver Tegelbacken och Nya Kungsholmsbron till Kungsholmen. Bron var väl dubbelt så lång som nu och hade dåligt rykte, hvilket förvärrades på 1840-talet, sedan sekreteraren, fil. mag. Lagerstråle där mördades, i januari 1844.
Förbi Eldkvarn, den på frih. Edelcrantz’ bekostnad af Samuel Owen i århundradets början anlagda ångkvarnen, samt, å motsatta sidan, Serafimerlasarettet beträdde man Handtverkaregatan, hvilken till stor del var bebyggd med trähus, till hvilka hörde ganska vackra trädgårdar.
Trädgårdsgatan hette också den gata som från Kungsholmstorg gick förbi Piperska Muren norr ut till Reparebansgatan, vid hvars västra ände gamla Kungsholmstull var belägen. Trädgårdsgatan är nu Scheelegatan, och Reparebansgatan är Fleminggatan, hvilken sträcker sig ett godt stycke bortom den plats där gamla tullen låg.
På västra sidan om Kungsholmstorg och vid Handtverkaregatan låg redan då Garnisons-sjukhuset.
