flere än dem som åkte i Försöket, som var namnet
på den första omnibusen i Stockholm. Färden sträckte
sig från Järntorget till Kungsbacken, men måste snart
upphöra af brist på passagerare. Något nytt försök
kom ej till stånd förr än sjutton år därefter, med
undantag af de små omnibusar som underhöllo
trafiken mellan Gustaf Adolfs torg och Djurgården.
⁎
Ännu på 1830-talet och äfven senare var ett gammalt privilegium i kraft, till förmån för åtskilliga hederliga kvinnor, mest änkor, som antingen ensamma eller i förening med andra rådde om tämligen stora och klumpiga, men starka och förtroendeingifvande roddbåtar, hvilka besörjde samfärdseln mellan olika delar af hufvudstaden.
Dessa båtar roddes vanligtvis icke af ägarinnorna själfva, utan af i dessas tjänst aflönade eller med viss andel i behållningen godtgjorda fruntimmer, hvilka, två i hvarje båt, utförde det ingalunda lätta arbetet och nödgades i hvilket väder som hälst knoga med årorna från tidigt på morgnarne till sena aftonstunden.
Att under sådana förhållanden kunna bevara sinnets jämnvikt är icke någon lätt sak, hvarför det ej heller kan förvåna, att dessa »roddargummor» voro ganska lättretliga samt i tal och svar icke så nogräknade med uttrycken. Åkardrängarne och roddarmadamerna utgjorde det offentliga ovettets krigsmakt till lands och vatten, och olycklig den som försökte strida med dem.
