beläget vid Mälaren och Liljeholmsviken uti en täck
natur med frodig växtlighet, blef i synnerhet på
1840- och 1850-talen mycket bebodt sommartiden.
Det ägdes i åtskilliga år af kaptenen och f. d.
skräddarmästaren A. Nordfelt, öfvergick sedan i
stadsmajoren, körsnären Vogels ägo och kom därpå i
handlanden J. Eurenius’ besittning. Den sistnämnde
hade först, gemensamt med tapetmålaren och
kattunstryckaren C. G. Mineur, rått om »Holmen», en
liten del af Gröndal, sedan ensam ägt denna del
och slutligen blifvit ägare af hela stället, hvilket efter
hans frånfälle 1879 öfvergick till hans söner, fil.
doktor J. Eurenius, protokollssekreteraren C. Eurenius
och v. häradshöfdingen L. Eurenius, af hvilka den
sist nämnde, efter brödernas frånfälle, fick ensam
besiktningsrätt och sålde egendomen, 1898, till
Gröndals tomt- och byggnadsaktiebolag.
Utländska orter besöktes föga, ehuru allt flere stockholmare började fara till Karlsbad för att söka bot för magåkommor. Spa hade redan flere årtionden förut besökts af den förnäma världen, och Tysklands kurorter blefvo småningom moderna, dock ej af någon betydenhet för oss svenskar förr än på 1840- och 1850-talen.
Det var i medlet af 1830-talet som ångbåtsfarten på Lübeck sattes i gång, och Stockholm därigenom kom i närmare förbindelse med utlandet. Samtidigt fingo vi regelbunden ångbåtsfart på Åbo, dit ångfartyget Solide afgick på bestämda tider. Vid årtiondets början hade vi oafbruten ångbåtsfart på några inrikes orter. Till Uppsala gick ångfartyget af samma namn tre dagar i veckan. Till Strengnäs,
