grosshandlare i så väl Stockholm som andra svenska
städer fingo titel af kommerseråd.
Ett offentligt nöje som var alldeles nytt i Stockholm utgjordes af den på 1830-talet där införda kappridningen. Ett sådant skådespel bereddes hufvudstadens allmänhet redan 1831, då grefve G. von Essen, kungl. sekreteraren Noring, kornetten Broström, grefve G. von Düben m. fl. gentlemen visade sig som ryttare, klädda i olika jockejdräkter.
Man talade mycket om en sådan kappridning på Ladugårdsgärdet, men riktigt populärt blef nöjet dock icke, och under 1830-talet förnyades det väl ej heller så ofta, efter hvad jag vill minnas.
⁎
Af helt annat slag var Svenska akademiens hvarje år återkommande högtidsdag, hvilken då liksom nu, samlade mycket folk i stora börssalen. Det borgerliga elementet af de församlade var ganska betydligt, hvilket väl måste i främsta rummet tillskrifvas, att högtidligheten var alldeles kostnadsfri, men det får väl ej heller förbises, att Stockholms borgerskap och bland detta äfven handtverkarne icke saknade håg för litteraturen samt att de verkligen intresserade sig för det samfund som obestridligen höll litteraturens fana högt.
En sådan festafton förekom i akademien år 1836, dock icke på den vanliga högtidsdagen, den 20 december, utan på den 5 april, då akademiens femtiårs minneshögtid firades. Af akademiens ledamöter var endast halfva antalet tillstädes. Jag har
