två ungdomar från Hannover, kändt för sin rena
»Hochdeutsch». Den lät icke alls som den tyska
jag lärt i Sverige. Småningom kom jag dock
under fund med, att det i mina öron dåliga språket
vore just en rätt tyska samt att det språk jag sökte
använda vore det som behöfde tillrättavisning.
Språkundervisningen i Sverige förlorade betydligt i min
aktning.
Näst min förvåning öfver språket kom min förundran, att man icke drack öl till middagen, och likväl befann jag mig ju i Tyskland, ölets egentliga hemland. Min anhållan om en sejdel besvarades med tillkännagifvandet, att öl icke utskänktes vid middagsbordet. Där drack man vin. Jag kom dock sedan i erfarenhet af att ölet visst icke saknades på de många ölutskänkningarna och ölträdgårdarna i staden, fastän det ej serverades vid middagsbordet på de fina hotellen.
Men fick man ej öl på Victoria, kunde man taga skadan igen på snus, hvilket den ena af hotellvärdarna Voss & Spies bjöd på under det han gjorde sin rond kring bordet och med vänligt prat sökte visa sig behaglig för gästerna.
⁎
Vid min afresa från Stockholm hade en god vän försett mig med anbefallningsbref till handelshuset Ullberg & Cramér, en tämligen ung svensk firma i Hamburg, men som redan dref icke obetydliga affärer. Jag infann mig på firmans kontor i n:o 18 vid Grosse Bleichen, nära Jungfernstieg,
