men träffade där endast herr Ullberg, hvilken mottog
mig mycket vänligt och förklarade, att jag nog
kanske kunde få plats på kontoret, men att han
icke ville afgöra något om den saken förr än hans
kompanjon återkommit, och hr Cramér befann sig
just på en affärsresa i Sverige.
Ullberg bad mig därför bemanna mig med tålamod och gaf mig med mycken välvilja åtskilliga anvisningar, huru en vid Hamburgslifvet ovan främling kunde ordna sina förhållanden för att göra tillvaron där behaglig eller åtminstone dräglig.
Jag följde de Ullbergska anvisningarna och flyttade snart från hotellet samt hyrde en liten nätt bostad vid Schauenburgerstrasse, med utsikt åt Peterskyrkan och den stora skolan Johanneum, följaktligen i ett af Hamburgs då behagligaste kvarter, och likväl var hyran ganska billig, och min värdinna, en äldre änkefru med det för svenska öron något besynnerliga namnet Grünbein, en välvillig, högst aktningsvärd dam.
I en annan del af våningen hade målaren Mohrhagen, en af Hamburgs få konstnärer, sin bostad med atelier, något som icke litet intresserade mig, ehuru jag själf då ej mera sysslade med penseln.
I afvaktan på Cramérs återkomst hade jag godt tillfälle att under oupphörliga vandringar i staden lära känna åtminstone det yttre af Hamburg.
Jag dref gata upp och gata ned, beundrade de lysande butikerna vid Neuerwall och Grosse Burstah samt under Alsterarkaderna och uppehöll mig isynnerhet på Jungfernstieg för att taga Hamburgs eleganta värld i betraktande. De manliga af
