öfver allt. En så att säga »privat spisning» hölls
vid Östergade af »Jomfru Henckel», hvilken i en
snygg, samt till och med fin, men ganska enkel
lokal höll ett godt bord för godt pris och stod i
högt anseende bland i synnerhet »bättre ungkarlar».
Vid Kongens Nytorv fanns redan på den tiden
Vincents restaurant, men den fick sitt största anseende
först i början af 1870-talet och var under
utställningen 1872 besökt af ett stort antal främlingar
samt äfven af infödingar, som satte värde på ett
hederligt och fint matställe.
Kaféer funnos i stort antal, och konditorier i ännu större, men någon Jordbær-Andersen, den specialitet för läckra jordgubbar som under senare tider funnits vid Vimmelskaftet kände man ännu icke till.
Bland kaféerna hade Stephan à Porta vid Nytorv (ej Kongens N.) ett mycket ansedt, och i hörnet af Kongens Nytorv och Östergade befann sig Gianellis kafé, populärt bland resande svenskar, emedan man där fick Svensk Banko.
Hvad man kände till kanske bättre än i våra dagar var den Kongelige Skydebane, ett ganska förnämt och likväl tämligen enkelt utrustadt värdshus »ute på Vesterbro». Det var på sätt och vis Köbenhavns »Hasselbacken» och likväl icke det ringaste likt det nämnda Djurgårds-luststället. Ursprungligen var denna »Skydebane» samling för stadens äldsta sällskap: »Det kgl. köbenhavnske Skydeselskab og danske Broderskab», hvars upphof räknas ända från trettonhundratalet eller åtminstone från år 1542 då Kristian III intogs i sällskapet, hvarefter Danmarks kungar
