Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
103
LIFVET I KÖBENHAVN PÅ 1850-TALET.


Lifvet i Köbenhavn på 1850-talet.

Köbenhavn var på den tiden en rätt morgonfrisk stad, och redan tidigt på dagen hördes de kringvandrande månglarna och »sælgekonerne» ropa ut sina varor. För dem som tillbragt någon tid i Hamburg föreföllo dessa gatuutrop ingalunda besynnerliga, och detta måste vara fallet äfven för dem som lefvat i Paris eller andra stora städer, men för stockholmare som aldrig kommit utanför sin stad låta de underligt. Det har dock funnits tider, då också Stockholm lät höra kringvandrande månglerskors rop, men de afskaffades hos oss redan i början af 1800-talet.

Det är god tillgång på matvaror i Köbenhavn, och de säljas dels genom de nämnda kringvandrande månglerskorna och månglarna, dels i fasta salubodar, bland hvilka köttmånglarna vid S:t Nikolai torn, ruinen af den vackra Nikolaikyrkan, som brann i slutet af 1700-talet, äro mest bekanta. Slaktarna hade sina medtäflare i de landtbor som höllo kött till salu på Gammeltorv, som tillsammans med Nytorv icke är att förväxla med Kongens Nytorv och bildar i en annan del af staden en stor öppen plats, vid hvars ena sida Råd- och Domhuset var beläget, men det huset har nu öfverflyttat sin uppgift till Köbenhavns nya, präktiga Rådhus vid Halmtorget.

Man åt rätt godt i Köbenhavn för femtio år sedan. De största hotellen hade förträffliga tables d’hôte, och icke så dåliga restaurationer träffades