man åt soppan samt fortsattes ej allenast mellan rätterna,
utan äfven under dem, och ofta har det förvånat mig,
att man under allt detta oafbrutna talande och
skålande har tillfälle att förtära något, allra helst som
talen illustreras af sång, icke kvartettsång, som
stundom bruket är eller var i Sverige, utan unison sång
som uppstämmes af hela sällskapet och utföres
vanligtvis efter vid hvarje kuvert framlagd tryckt text.
Detta begagnas i synnerhet vid de offentliga gästabuden och är onekligen tidsödande, men det är gemytligt och äfven hjärtligt, liksom att efter måltiden alla deltagarne gå omkring och trycka hvarandras händer, under oupphörligt upprepande af ett vänligt »Välbekomme!» Seden är allmän äfven i Tyskland, där man upprepar sitt (gesegnete) »Malzeit» till hvar och en af medgästerna, dessa må vara aldrig så talrika.
Det är ett mångfaldigt handskakande och en leende tillönskan att maten må väl bekomma, och upprepades förr till och med vid hotellens table d’hôte samt, vill jag minnas, äfven i jomfru Henckels privatspisning.
Ville gästen på en enskild bjudning vara riktigt artig, tog han vinbuteljen ur värdens hand och slog i glasen samt göt tékökets innehåll i kopparne. »Ländlich, sittlich» sade tysken, men allt sådant märkes förr af en främling, och så lika danskar och svenskar än äro, stämma seder och bruk icke alltid öfverens.
⁎
Den »konsumtion», som på senare årtionden gått högst betydligt framåt i Köpenhamn, är öldrickandet. För femtio år sedan drack man visserligen öl, men
