det var alltid ett »Krus gammalt öl med en Pind i».
Redan under 1850-talet började man dock förakta det
gamla tjocka danska ölet och hade fått smak för det
bayerska, och innan det årtiondets slut hörde man
öfverallt på »Bevärtningarne» ropas på en »halv Bayer».
En sådan fick inträde äfven på finare ställen och
skapade förmögenhet, till och med rikedomar hos dem
som höllo denna »halve» till afsalu samt företrädesvis
hos innehafvarne af de stora bryggerierna, såsom
Carlsberg och Ny Carlsberg, Tuborgs med de stora
konstbeskyddarne Jacobsen d. ä. och Jacobsen d. y.
i spetsen.
Ölet har i ny brygd, som sagdt, skapat rikedomar, men dessa ha i sin ordning alstrat stora, värdefulla konstsamlingar och därmed har konstsinnet i hög grad utbildats. Så har det gått till åtminstone i Danmark, där de stora Jacobsenska konstsamlingarna hvila innerst på en »halv Bayer».
Vin var billigare än i Stockholm och fanns af ganska god beskaffenhet.
⁎
Det har sagts, att danskarna lefva billigare än svenskarne och att i synnerhet deras nöjen äro mindre kostsamma. Detta torde i de flesta fall vara öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Lärorikt var det åtminstone för ett halft århundrade sedan att gifva akt på huru köbenhavnarne på sina utflykter lefde för godt pris. »Bayern» räckte ej sällan för hela familjen, men för öfrigt tog man vanligtvis alltid in på en restaurant eller »Bevärtning» eller hvad förfriskningsstället för öfrigt kunde kallas, där man fick
