Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
117
OFFENTLIGA FESTER.


Redan tidigt på morgonen den 4 juli var allt uti Helsingborg i ordning till gästernas emottagande, och klockan 11 f. m. såg man den första ångaren nalkas. Det var »Helsingborg», som brakte en laddning skandinaver från Köbenhavn och Helsingör. Från däcket ljöd »Kung Carl», som med entusiam afsjöngs af danskarne. Gästerna mottogos vid stranden af festkommitténs ledamöter, och under musik gick tåget genom en smakfull äreport med inskriften: »Atter det skilte böjer sig sammen», upp till torget, där man för en stund åtskildes, och gästerna spridde sig i staden. Många begåfvo sig upp på den gamla ruinen af tornet »Kärnan», som ännu reser sitt stolta hufvud högt öfver staden och sundet, och hvarifrån man fortfarande har den härligaste utsikt öfver vatten och land.

»Ophelia», »Zampa», »Cimbria» och »L. E. Bager» ankommo därefter med korta mellantider, alla öfverfulla af passagerare. De emottogos af väldiga hurrarop och klingande musik.

Sedan alla gästerna voro landsatta, skedde samlingen åter på torget, och klockan tre satte sig tåget i rörelse med flygande fanor i spetsen och lifvadt af tvenne musikkårer: Det var en storartad truppstyrka, som nu rörde sig på vägen framåt Ramlösa; svenskar och danskar tågade arm i arm ut på fredliga eröfringar.

Här gällde icke att vinna blodiga lagrar och byten, här gällde att vinna hvarandras aktning och vänskap, och bägge folken gingo fram såsom segrare.

Efter tåget följde en oöfverskådlig rad af vagnar, som framskaffade dem hvilka föredrogo att åkande