och det var en prästman, hvilken jag icke kände,
men som jag sett bland mötesdeltagarna. Brefvet
var och blef försvunnet.
*
Köbenhavns tidningar på 1850-talet.
För femtio år sedan ägde Köbenhavn visserligen åtskilliga tidningar, men aldrig såg man till dem i gatulifvet. Ingen enda tidningskolportör syntes i det offentliga, och tidningskiosker, sådana som nu t. ex på Kongens Nytorv, hade man visst aldrig hört talas om, så vida man ej besökt främmande land. Ville man läsa en tidning, måste man antingen prenumerera på den eller begifva sig till det respektiva bladets »Comptoir» (redaktionsbyrå) och köpa numret kontant, eller ock söka upp det på något kafé, s. k. konditori, eller en offentlig läsesalong. Af sista slaget fanns likväl ej mera än en. Det var Athenæum, ett på 1820-talet stiftadt läsesällskap som hade en stor och bekväm lokal vid Östergade och höll tidningar och andra periodiska skrifter på flere språk samt ägde ett godt bibliotek. Medlemsantalet var ganska stort, och äfven främlingar hade tillträde, om de infördes af någon ledamot.
Bland tidningar var Berlingske otvifvelaktigt den förnämsta, fastän det hörde till tonen i vissa kretsar att göra sig en smula lustig öfver dess förmenta gammaldags tråkighet. Det var det enda privilegierade bladet och gafs ut i två upplagor om dagen — alldeles som nu, samt med ungefär samma
