Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
137
KÖBENHAVNS TEATRAR PÅ 1850-TALET.


vinterträdgård, pergola, eleganta salar och präktiga förfriskningshallar.

Ekonomisk vinst lämnade detta Casino dock icke. Men snart lockade det med att uppföra folkkomedier och bjuda på den af Köbenhavns publik så omtyckta Pierrot, hvilket gaf teatern en viss popularitet, till och med större än den som åtnjöts för dess användande af gasbelysning långt före kungl. teatern. Lokalen var prydlig, belysningen präktig, musiken (Lumbyes orkester) omtyckt, dekorationerna nya och lättare att handtera än kungl. teaterns ännu då tunga maskineri.

Åskådareplatserna voro ej blott bekvämare, utan äfven billigare. Allt detta verkade, att Casino snart kunde frigöra sig från Pierrot och bjuda på verklig dramatik. Kammarrådet Lange utsågs till direktör, men kom snart i tvist med Casinos styrelse och öfvertog Hofteatern, då den bekante författaren Erik Bögh blef direktör i Casino och var det i slutet af 1850-talet. Teatern tycktes gå en bättre framtid till mötes och uppnådde verkligen denna — för åtminstone några år.

Hoftheatret var beläget i själfva Kristiansborgs slott, och nyttjades i ett par år af några från kungl. teatern öfvergångna konstnärer, men de återvände därefter till sin gamla scen, hvarpå Hofteatern begagnades till olika ändamål.

Utmärkande för kungl. teatern var bland annat, att det var endast undantagsvis som några af dess medlemmar lämnade den, och skedde detta, återvände de vanligtvis ganska snart. De stodo också i socialt anseende och voro kungliga ämbetsmän.