Orsaken till detta kringflackande var den, att
de stora gator som drottning Victoria skulle
passera, voro besatta af militär, väl till drottningens
ära, men kanske också till förekommande af mindre
behagliga uppträden, en otvifvelaktigt alldeles
öfverflödig försiktighet, ty af allt hvad jag kunde se voro
parisarne den gången, liksom för öfrigt så många
andra gånger, endast artiga och förekommande mot
den höga furstinnan som var deras gäst och alla
hennes landsmän som då infunnit sig hos parisfolket.
Efter de många krokarna uppnådde vi slutligen Faubourg Saint-Honoré, en stor, präktig gata som utgör raka fortsättningen af Rue Saint-Honoré. Där skulle vi taga in i Hôtel Sinet, hvarest Jean Bolinder, den kände industrihöfdingen, hade innan han, kort förut, lämnat Paris, tingat på rum åt oss. Bolinder hade utan tvifvel gjort allt hvad han kunnat i det afseendet, men när Stråle och jag infunno oss, funnos likväl icke några lediga rum, och hela hotellet tycktes upptaget af pockande engelsmän. Den som icke talade engelska fann ingen nåd för hotellfolkets ögon eller öron.
Slutligen öfverlät man åt oss af gunst och nåd samt mot tämligen hög vedergällning ett litet kyffe fem trappor upp, där allt var af ganska simpel möblering, med undantag af de två sängarna, ty dessa voro, som öfver allt i Frankrike, af förträfflig beskaffenhet, vida öfverträffande alla andra lands sängplatser.
Och så ut att se på ståten och främst af allt att se på Paris!
⁎
