yrkessystrar. Därpå soldaterna i långa, mycket vågformiga
led och utan särdeles ordning. Vid svängen i hörnet
rusade soldaterna fram såsom råttor utan tecken till
militärisk hållning. Men det var något vackert,
ledigt och på samma gång duktigt hos hvar och en
af manskapet.
Soldaterna skrålade ett hurra vid svängen inpå rue de Rivoli. Folkmassan klappade händerna, och man tog afsked af det »åttiofjärde» och flera regementen.
Folkmassan skingrades, hvar och en återvände till sitt fredliga arbete och sina husliga fröjder eller sorger. På Bastilleplatsen korsade omnibusarna och arbetsvagnarna hvarandra såsom alltid. Handelsmännen skreko ut sina varor, illustrerade af de amplaste rekommendationer. Förevisaren af kloka råttor samlade skådelystna kring sig. Akrobaten visade sin utomordentliga styrka. Jonglören kastade sina gyllene kulor. Silhuettören klippte ut hela det »åttiondefjärde» och österrikiska kejsaren på köpet. Det senare konstprofvet var det enda som påminde om kriget. För öfrigt gick allt sin lugna gång, och frihetsgudinnan svängde sig så lättfärdigt på tån däruppe på Julikolonnen. De tappra frihetskämparnas ben multna under denna kolonn och de väntade på uppståndelsen, frihetens uppståndelsedag.
Vandrade man sedan boulevarderna uppför, var allt såsom om intet krig funnes till. Butikerna glänste lika underbart. Kaféerna besöktes lika flitigt. Teateraffischerna studerades lika grundligt. Omkring »Monitören», som satt uppslagen här och där på knutarna, samlades dock kanske några flera nyfikna än vanligt, och om man väntade till klockan framåt fem, då
