Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
180
PÅ KEJSARDÖMETS TID.


bittida tager itu med arbetet. Det fortsätter äfven därmed under den öfriga delen af dagen, endast med afbrott af måltidsstunderna, så vida de ha något att äta, hvilket ofta kan vara knappt nog, stundom rakt ingenting.

Ondt efter matbitarna kan parisarbetaren ej sällan ha, men en ren blus vill han dock kosta på sig. Blusen är ett ovärderligt plagg i jämförelse med hvad Londons daglönare ha på sig, äfven då de icke äro täckta af trasor. Med en ren blus kan den franska kroppsarbetaren uppträda hvar som helst, till och med i kejsarborgen.

Så väl kejsaren som kejsarinnan visade sig ofta i det offentliga tämligen tidigt på förmiddagen och i all sköns enkelhet. Af uppvaktningen syntes ej många.

Den italienska frågan tjänstgjorde som lifvakt. Men den som däremot var omgifven af en mycket stor bevakning var den lille tronföljaren. Man såg på promenaderna först en stark trupp väl beväpnade kavallerister, som stundom ilade fram så hastigt hästarne förmådde, så åter en stark trupp och därpå ånyo en. Mellan dessa två senare skyddsandar syntes en tätt omgifven och väl tillsluten stor vagn, och innerst i en vrå i denna stora vagn satt ett litet barn, en gosse på tre år, en liten punkt som försvann bland omgifningarna, men denna lilla punkt var den som en gång skulle, efter hvad bonapartisterna hoppades, fortplanta den napoleonska dynastien.

Om kejsaren själf uppträdde med mycken enkelhet, omgaf han sin son med så mycken större glans och använde så mycken större försiktighet på att