allt det öfriga på gatan som hör till allmänna
kulturhistorien.
Det är naturligtvis icke alla städer som kunna erbjuda tillräckliga tillfällen till flanörstudier, men några äro ovärderliga i det afseendet. London t. ex. är alldeles ypperligt, och Paris kanske ännu ypperligare. Andra storstäder följa de här nämnda, om ock på större eller mindre afstånd.
⁎
När jag under mina första år i Paris gjorde min morgonvandring, fann jag snart, att den staden måste vara ganska morgonkry och att det alldeles icke är sant, hvad som påståtts, att man där ligger till långt in på förmiddagen, att icke säga middagen. Om det verkligen finnes platser som gynna overksamheten, kanske till och med lättjan, hör Paris ingalunda till deras antal. Den franska hufvudstaden står i det fallet vida öfver flera andra storstäder, liksom det äfven i många andra fall kan sägas vara i hög grad öfverlägset.
Alla dessa män och kvinnor, som redan tidigt äro i rörelse på gatorna, ha icke gått ut för att roa sig, utan för att begifva sig till sitt arbete, vare sig i verkstäder och fabriker eller handelsbodar och magasiner o. s. v. Det är först längre fram på dagen som promenaderna befolkas, men det är icke sagdt, att de som gå i dem och draga benen efter sig tillhöra det egentliga latmanssläktet, utan kunna mycket väl räknas till de »artistes-flâneurs», om hvilka här ofvan nämnes. Hufvudsaken är, att Paris redan
