Den senare marken hade 16 skillingar, och dessa
»schillinge» funnos i verkligt småmynt, men alltid i
det mest smutsiga tillstånd. En fet
Hamburgerschilling orenade alltid fingrarne. De 16 små
klibbiga silfverslantarne svarade mot 12 silbergroschen,
så att två mark och åtta »schillinge» utgjorde en
thaler preussiskt kurant. Det var krångligt
myntförhållande i Tyskland på den tiden.
Något eget kopparmynt eller egna sedlar hade Hamburg icke, men preussiskt och hannoveranskt pappersmynt samt äfven danskt mynt ersatte det inhemska. »Prüssen Doler» var, jämte de nyss nämnda hamburger »schillinge», det vanligt förekommande myntet.
⁎
Den hamburgska arbetsdagen invigdes hvarje morgon kl. 5 med fem klämtslag från hvar och en af stadens alla kyrkor, och afsågs från äldre tider väl därmed, att vid den timmen borde man icke längre stanna i sängen, utan börja dagens verksamhet. I handtverkerierna iakttogs detta också ännu för femtio år sedan icke mindre för främlingar än för Hamburgs egna arbetare. Främmande handtverksgesäller voro underkastade sträng eftersyn och tillhöllos att icke ofta byta om mästare. Den gesäll som tre gånger bytt om mästare kunde därefter beröfvas rättigheten att uppehålla sig i staden och utsatte sig för att förpassas utom Hamburgs område.
Enligt det uppehållskort, hvarmed hvarje främmande arbetare måste vara försedd, och den därmed
