har redan i det föregående af denna skildring fäst
uppmärksamheten på detta förhållande, och jag
upprepar det äfven i hvad den lärda och litterära
utbildningen beträffar. Djupa och allvarliga studier
bedrifvas i Quartier Latin.
— Men, heter det, »latinska landet», är icke detsamma som för.
Så har ock förut sagts om Quartier Latin, liksom det påståtts om mycket annat, om, kan man säga, allt annat. Icke är studiekvarteret, det rätt vidsträckta området af lärdomsstaden vid Seine, i sitt inre väsentligt förändradt, äfven om gatorna till icke ringa grad ändrat utseende. Den gamla ruskiga och smala gatan La Harpe har till större del försvunnit och lämnat plats för den breda, luftiga och fina Boulevard Saint Michel, och präktigt utrustade kaféer ha intagit de gamla cabarets plats, men nog studeras det lika bra likväl. En annan af de gamla hufvudgatorna i denna stadsdel, den krokiga och branta Monsieur le Prince står ännu kvar, skulle jag tro, men då dess åldriga och bofälliga hus falla för hackan, väcker det sannolikt icke någon förändring i studierna, ej heller i förhållandet mellan studenter och studentskor, hvilket onekligen dock borde förändras, ty det länder icke till »kvarterets» beröm äfven om det ännu icke blifvit så betänkligt som det ofta utmålats.
Får man döma efter en och annan ny fransk författares framställningar, skulle förhållandet vara på väg att ändras till ett bättre, med sedlighetskrafvet mera öfverensstämmande. Hittills har det dock icke, tyckes det, undergått någon egentlig förändring.
⁎
