Bland de föreläsningar jag hörde i slutet af
1850-talet och ett godt stycke in på därefter följande
årtionde bevarar jag i tacksamt minne Saint Marc
Girardin’s (ej att förväxla med Emil de Girardin), en
af de märkligare professorerna i Sorbonne, utmärkt
skriftställare, ledamot af franska akademien och
synnerligt betydande universitetslärare samt ej heller
främmande för politiken, där han intog ett ganska
bemärkt rum inom det moderat-liberala området samt
följaktligen icke var någon anhängare till
kejsardömet.
Främst af hans föreläsningar i Sorbonne torde man böra ställa hans skildringar af litteraturens samband med moralen. En tid höllos dessa föreläsningar kl. åtta på morgonen, hvilket må anföras som ett tillägg hvad jag förut yttrat om morgontimmarna i Paris. En vinter var det föreläsarens intressanta framställning som fick ersätta bristen på värme i föreläsningssalen. Men ej ens Saint Marc Girardins vältalighet eller hans snillrika föreläsningskonst kunde slutligen göra kölden dräglig i den oeldade salen, där det icke fanns något uppvärmningsmedel. Många andra föreläsare värmde åhörarna i Sorbonne, men deras ofta ganska eldiga föredrag behöfde icke kämpa mot årstidernas ofördelaktiga inverkan.
En professor i Collège de France, hvars föredrag jag regelbundet afhörde i ett par terminer, var Louis de Loménie, hvilken efterlämnat ett ansedt namn, i synnerhet för det ganska värdefulla verket »Beaumarchais et son temps», hvilket sedan utkom i bok uti två delar, som öfverlefvat mera än en upplaga.
