små boklådor inomhus eller i fria luften, på hvilka
göras ganska stora affärer.
Är det någon bok af en framstående författare som väntas, blifva bokhandlarna lång tid förut plågade med efterfrågningar. Då Les Misérables af Victor Hugo väntades vårtiden 1862 fingo bokhandlarna under Odéons arkader ingen ro flere veckor förut, och jag erinrar mig huru monsieur Marpon, en af dem, spejade nedåt Odéontorget för att se, om de första bokpackarna icke skulle visa sig med den så ifrigt efterlängtade romanen af den stora författaren som då lefde i landsflykt.
Då ingen boksändning från det hållet visade sig, suckade herr Marpon djupt, men hans kunder sade »monsieur Marpon est un fripon», ty de visste nog, att han skulle lämna allt mindre rabatt ju senare boken anlände. Då den af belgiska firman Lacroix & Verboekhoven, bokens förläggare, slutligen expedierades, stod man i kö utanför Odéons arkader och alla läsekabinett för öfrigt både på »högra» och »vänstra stranden», snart i hela Paris, ej minst i Galignani’s salong, som då befann sig vid rue de Rivoli, och i madame Cardinal’s krypin i den lilla Canettesgatan bredvid Saint-Sulpice.
Länge tål det, innan det läsande Paris hinner tillfredsställa sin åtrå efter sådana böcker och ännu längre räcker det till dess de uppenbara sig i boklådorna, de ursprungliga »lådorna» på käerna ofvanför Seines stränder. Om man på utsidan af Odéon har tillfälle att taga kännedom om den nyaste litteraturen, har man på käerna lägenhet att studera gamla böcker som kunna vara af intresse. Man hade
