åtminstone sådana tillfällen för fyrtio, femtio år sedan,
och sannolikt finnas de ännu.
Stundom kan på det sättet ganska goda böcker erhållas för godt pris, fastän det just icke är att lita på. De »bokhökare» som handla med lådornas innehåll ha numera lärt sig att värdera sina varor, och ha de kommit öfver något dugligt, släppa de det icke till underpris. Emellertid kunde man i »lådorna» få se alldeles nya böcker med påskrifven tillägnan till den eller den kända personligheten, hvilken icke skurit upp boken eller ansett det ens löna mödan att stryka ut namnet på den som fått tillägnan och som ännu då lefde. Sådant var förhållandet med t. ex. Gustaf Lallerstedts bok »La Scandinavie, ses craintes et ses espérances» som jag, icke synnerligt långt efter dess utgifvande, fann i en af lådorna på käerna.
⁎
Den som blifvit van vid den profana vältaligheten i Sorbonne och Collège de France samt på de många enskilda conférences här och där i Paris, kände sig dock ej mindre dragen till den andliga eller kanske rättare klerikala som man på 1860-talet fick höra i Notre Dame, Saint Roch, Saint Sulpice och flera andra kyrkor. Alltid fanns det tillgång på predikanter samt till och med utmärkta sådana, och märkligt är, att på en tid, då den världsliga makten med stor stränghet förfor mot det tryckta ordet, lämnade den en jämförelsevis rätt stor frihet åt hvad som yttrades muntligt, åtminstone då det
