franska mästarens målningssätt, men likväl är ganska
själfständig i nordisk karaktär.
Efter återkomsten från Rom slog Malmström upp sin atelier vid rue de la Bienfaisance, där en del af boulevard Malesherbes nu stryker fram. Det var i den ateliern som han började sin första Bråvalla, men där han ock sedan förstörde allt arbete han därpå nedlagt.
Winge arbetade också en tid hos Couture och verkade i samma riktning som Malmström, hvilken riktning dock icke stod i ringaste samband med den franska målarens konst i annat än den tekniska behandlingen.
Snart kommo allt flera nordiska målare till Paris, och de trifdes godt där både för konstens skull och för det enkla och obesvärade lif de där förde. Med undantag af den kanske tämligen höga kostnaden för atelier, voro prisen visst icke höga, äfven om de in på 1860-talet började stegras.
I förbigående kan anföras, att för en liten enkelt, men rätt väl möblerad våning på tre rum och kök erlades i hyra ett hundra francs i månaden, och då var lägenheten visst icke belägen i något mindre trefligt kvarter, visst ej heller i de finaste stadsdelarna, men t. ex. uti sådan behaglig trakt som invid Luxembourg och med utsikt öfver Luxembourgträdgården, således både i den angenämaste och lugnaste delen af den stora staden.
I den trakten, hvilken är mycket mera äkta parisisk än flera mera anspråksfulla kvarter, bodde jag i flera år vid den tätt intill nyss nämnda park
