Delacroix’ kraftiga färg. Ett verksamt lif hade
emellertid inträdt i den svenska koloniens konstförhållanden,
och det sträckte sig äfven till skulpturen.
I början af årtiondet anlände Frithiof Kjellberg och stannade ett par år, under hvilka han till större delen hade atelier vid rue de la Bienfaisance, midt emot Malmströms målaratelier, samt där öfriga landsmän bland konstnärer och konstälskare ofta samlades och lifligt dryftade förhållanden på konstens område.
Nästan dagligen träffades de också på Café de la Régence eller Café du Danemark, bägge vid rue Saint-Honoré, samt, dock mindre talrikt, på Café Suède vid boulevard Montmartre.
Bildkonstnärerna besökte naturligtvis äfven teatrarna, men synnerligt trägna teaterkunder voro de icke. En af orsakerna därtill var otvifvelaktigt att de mindre intresserade sig för den sceniska konsten, en annan, att teaterbiljetterna i allmänhet voro tämligen dyra. De mindre väl försedda börsarna stodo ej ofta ut med spektakelbesök.
Ville man försäkra sig om plats, i synnerhet då något nytt stycke gafs, var det oundvikligt att taga biljett i förköp (location), och då kostade en mycket obekväm plats på galerie des deuxième (på tredje raden) 4 francs. Parterre behöfde man ej köpa i »location», men kostade 2 francs 50 cent och då satt man bland »claqu’en». Tio och tolf francs voro de dyraste platserna. Allt detta på Théâtre-Français. På kejserliga operan voro prisen något, dock icke synnerligt mycket högre. Det högsta gällde 12 francs 50. Allt är nu ökadt, men för fyrtio år sedan ansågos då gällande pris ganska höga.
