För Danmark talade den då tjuguåriga Alfred
Lagerheim, legationsattaché. Finlands skål föreslogs
af Claës Lundin och för den tackade finska
ägendomsägaren af Björksten.
Bland deltagarna märktes för öfrigt herrar Wilhelm Walldén och Carl Johan Dævel, löjtnant vid Andra lifgardet, som funderade på att gå i fransk tjänst, men gick i stället i dansk och deltog i 1864 års fälttåg mot Tyskland.
H. C. Andersen firades af alla och var i hög grad förtjust af det mottagande han rönte. Ännu 1872, då jag besökte honom i hans bostad vid Nyhavn i Köbenhavn, talade han med hänförelse om den »deilige aften» i Paris nio år förut.
Det var våra sammankomster för skandinaviska biblioteket som hade gifvit första anledningen att tänka på fest för H. C. Andersen, då vi hörde att han kommit till Paris. Jag torde icke böra underlåta att nämna, det vi verkligen lyckades anskaffa en rätt god boksamling för det afsedda ändamålet, men efter några år, troligen under kommunen, var samlingen försvunnen utan att lämna spår efter sig. De bemödanden som gjorts för att vinna kännedom om böckernas öde ha, så vidt jag vet, icke haft någon framgång.
⁎
Ehufu fadern icke var svensk, räknades Carl Fredrik Kiörboe dock alltid till svenskarna i Paris. I själfva verket var han äkta världsborgare. Hans fader var norrman, modern svenska, och han var
