Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares minnen Del 2.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
236
PÅ KEJSARDÖMETS TID.


På bestämd dag samlades ett stort antal skandinaver i en lämplig lokal i Palais Royal och mottogo H. C. Andersen på det hjärtligaste. Festtalet för den högt aktade gästen hölls naturligtvis af Björnson och gjorde utmärkt verkan. Det besvarades af festens föremål på ett synnerligen intagande sätt, hvarpå han äfven läste ett af sina »Eventyr», nämligen Valdemar Daas döttre, som författaren föredrog öfverlägset tilltalande. Då han härmade vindens tjut i spiseln, stannade de franska uppassarna i mållös öfverraskning och kunde ej begripa hvad det betydde, att den gamla fina herrn skulle låta så hemskt.

Aftonen var för öfrigt på allt sätt intressant. En stor, af August Malmström komponerad och utförd kartong visade Andersens lyckligt återgifna bild och prydde salen, där festen försiggick. Bakom författarens hufvud framskymtade sagans genius som hviskande i hans öra ingaf honom idén till något nytt »Eventyr». De förnämsta figurerna i hans sagor upptogo, omgifna af präktiga blommor, öfriga delar af konstverket, som var lika hedrande för så väl den ena som den andra konstnären, så väl för gamle Andersen som för den då unga Malmström.

Bland de närvarande erinrar jag mig violspelaren Fridolf Book, numera professor, som lät oss höra mästerligt spel, och den norska pianisten Knudsen, hvilken utförde präktiga stycken på sitt instrument.

Många skålar föreslogos, såsom af major Staaff för Norge och af Björnson för Sverige, för hvilket land också danske kandidaten Fredriksen talade, samma man hvilken i november 1905 afled som f. d. professor och rastlös affärsman.