Den franska visan lefde åtminstone då, d. v. s.
nu för fyrtio och femtio år sedan, och jag vill
hoppas, att hon lefver ännu i det galliska landet.
Bobergh fortfor under många år att teckna fruntimmerstoaletter och med sin smak utstyra de unga och äfven gamla parisdamer, hvilkas tillgångar sådant medgåfvo. Det var således två främlingar, en engelsman och en svensk, som skrefvo och ritade modets lagar för jordens finaste kvinnovärld. Men så kom kriget. Bobergh hade just då skilt sig från sin kompanjon, men uppgörelsen mellan dem var ännu icke fullbordad, och man kunde frukta, att den stora affären vid rue de la Paix kunde gå i kvaf samt att då Bobergh skulle göra mycket stor förlust. Han hade nämligen en betydlig summa innestående i affären samt vistades då i Stockholm, och det belägrade Paris kunde han ej besöka.
Allt gick dock lyckligt för den svenska affärsmannen, och Worth, som hade utredningen om hand, utbetalade ända till sista centimen hvad hans f. d. kompanjon hade att fordra. Bobergh blef en rik man. Han blef också en lycklig man genom sitt giftermål med Thérèse Björklund, en af Dramatiska teaterns på den tiden många älskvärda skådespelerskor, men hvilken vid sitt giftermål lämnade scenen.
Det lyckliga paret hade slagit sig ned i Stockholm, hvarvid Bobergh köpte huset n:o 55 vid Drottninggatan samt landtegendomen Kjefvinge vid Edsviken, midt emot Ulriksdal.
Han njöt dock icke länge af sin lycka. Han afled redan 1880.
