förut omnämnts, i ekonomiskt afseende tillgodogjorde
sig, då han en tid befann sig i London utan anställning.
Efter att några år ha förestått en afdelning af det stora sidenmagasinet Compagnie Lyonnaise vid boulevard des Capucines i Paris, förenade han sig med en engelsman vid namn Worth, och de två satte upp ett storartadt magasin för fruntimmerstoaletter, där Boberghs smak och skicklighet samt hans konstnärliga förmåga var af oberäknelig nytta till de två kompanjonernas gemensamma fördel.
Rue de la Paix var då ej längre bekant endast för sina guldsmedsbutiker, hvilka gjorde den gatan till den mest lysande i hela Paris, utan blef ryktbar också för det fina magasinet för den eleganta fruntimmersvärlden hvilket på 1850-talet öppnades i n:o 7, en trappa upp.
Det var ganska egendomligt att under ett par timmar taga i betraktande de toalettbeställande damer, som där rörde sig mellan magasinets och dess verkstäders »ämbets- och tjänstemän» af båda könen. Rörelsen var obestridligt storartad, och kostligt var att höra de öfverläggningar som utan något förhemligande ägde rum mellan kunderna och husets eget folk.
Ledsamt var ej heller att, sedan man fått en föreställning om de präktiga siden- och sammetsdräkternas tillkomst, mottaga en inbjudning af den ena af husets chefer för att deltaga i den diner som hvarje afton serverades biträdena och var af utmärkt beskaffenhet samt vanligtvis ytterligare kryddades af en och annan visa som vid bordet sjöngs af en eller annan commis med god röst och godt föredrag.
