Arsenalsgatan, midt emellan Operakällaren och »Lungmoset»
samt foro förbi »Hörnan» in på Jakobstorg, där min
följeslagare, som var Stockholms Dagblads kassör Otto
von Gertten, hyrt rum åt mig i n:o 3. Det var
en enskild bostad. De offentliga »rum för resande»
voro i allmänhet ganska dåliga, äfven då de tillvållat
sig titel af »hôtel».
Ett godt hôtel hade man dock i »Rydbergs», som hölls af fransmannen R. Cadier, det stockholmska hotellväsendets omskapare eller, rättare, grundläggare. Men det var också allt som fanns. »Kung Karl» hade ännu icke uppstått, och på »Grand-Hôtel» tänkte åtminstone ingen annan än Cadier.
Den lilla lägenhet, i hvilken jag inhystes, bestod af ett rum och en skrubb som upphöjts till namn, heder och värdighet af sängkammare. I rummet, som naturligtvis skulle hedras med benämningen salong, funnos åtskilliga fåtöljer, kåsöser och andra sybaritiska hviloplatser, men sängen i skrubbens sängkammare var så mycket eländigare och befordrade icke, utan hindrade sömnen.
För denna lägenhet betalade jag 100 riksdaler i månaden, hvilket bevittnar, att äfven för fyrtio år sedan kunde hyrorna i Stockholm vara ganska storartade. Som jag redan nämnt, hade jag få år förut i Paris erlagt 100 francs i månaden för tre möblerade rum och kök, och föga mer erlades sedan för något större våningar samt mindre belopp för omöblerade.
Herr von Gertten förklarade, att vi nu skulle gå upp till »patrons», sedan vi dock först besökt redaktionsbyrån, hvilken befann sig på nedre botten öfver gården i huset n:o 7 Stora Trädgårdsgatan.
