konstakademiens stipendium begifva sig till Södern. Den
unge konstnären väckte stort intresse hvar han kom,
och ifrågavarande afton hos Bergh var han föremål
för allmän uppmärksamhet.
Bland gästerna för öfrigt syntes Qvarnström, hvars något svårmodiga utseende väckte deltagande. Man visste, eller åtminstone förmodade, att orsaken till svårmodet skulle vara såradt konstnärsmedvetande. Den starka täflan som uppstått mellan Qvarnström och Molin om utförandet af Karl XII:s bildstod lutade allt mer till Molins seger, hvilket naturligtvis i hög grad grämde den förre.
Om Molin var närvarande vid dessa samkväm erinrar jag mig icke, men nog känner jag Qvarnströms dystra utseende. Sällskapet var för öfrigt i god stämning. Om någon tillät sig en eller annan anmärkning mot Edvard Berghs målningar, hvilket verkligen var förhållandet, motvägdes detta af allt det erkännande som flertalet yttrade och som visst icke var någon erkänsla för hans gästfrihet.
Han stod på höjden af sitt konstnärsrykte, hade berömdt namn som målare, var lycklig äkta man och familjefader, med god hälsa och många fördelar. Få år därefter hade han träffats af ett slaganfall, som bröt hans lifskraft, och då började också afundsmännen framföra klander om hans äfven mest lyckade arbeten.
⁎
Hvad som mest intresserade stockholmaren våren 1866 var den väntade industriutställningen. Om man icke, utom i konstnärskretsarna, talade så mycket
