Bland öfriga förlustelselokaler funnos Walhalla
vid Mäster Samuelsgatan som skulle bli något »noch
nie da gewesenes», men — blef ingenting.
⁎
Ville man besöka kungliga biblioteket, gick man uppför östra Lejonbacken och inträdde genom en liten dörr i bottenvåningen af slottets norra fasad, letade sig uppför några smala trappor och kom slutligen in i själfva biblioteket, där icke ens tjänstemännen, mycket mindre den bokälskande allmänheten, hade utrymme. Om den Ahlstrandska genvägen mellan de olika våningarna har jag förut på annan plats lämnat meddelanden.
Önskade man samtala med biblioteksmannen doktor Harald Wieselgren, kunde det visserligen ske på några mellanstunder i biblioteket, men lämpligare och bekvämare på Ny Illustrerad Tidnings byrå i n:r 6 Munkbrogatan, huset näst intill Aftonbladshuset. Där träffades Wieselgren på de från bibliotekstjänsten lediga timmarna och redigerade nyss nämnda tidning, hvilken han med ingången af 1866 öfvertagit efter Karl Wetterhoff.
Stora förhoppningar voro då fästa vid detta blad, och bröderna Laurin i firman P. A. Norstedt & Söner offrade därpå storartade summor. Ett icke ringa antal författare skref i bladet, men hvad man i synnerhet lade an på var illustrationerna, på hvilka en hel atelier arbetade. Afsikten var att man jämte en god text skulle kunna lämna bilder af värde och för det ändamålet skulle en
